Wilhelm gibt keine Ruhe
200.00 kr
Der Bankangestellte Frieder K., ein gewöhnlicher Familienvater, wird vor ein ungewöhnliches Problem gestellt: Sein eben verstorbener Vater Wilhelm lÀsst sich nicht ohne weiteres aus der Welt schaffen. Vielmehr erscheint er an unerwarteten Stellen, und wichtige Dokumente fehlen.
Frieder wird zunehmend verunsichert. Die Grenze zwischen seiner eigenen IdentitÀt und der des Vaters verschwimmt mehr und mehr. Gedanken und Handlungen, die Aussenstehenden absurd oder gar grotesk erscheinen, werden plötzlich logisch und notwendig.
Der Roman, in den 1980er Jahren geschrieben, erschien 1993 in schwedischer Ăbersetzung beim Verlag Ellerström.
Dies ist die deutsche Erstveröffentlichung.
Zu bestellen bei:
https://www.thalia.de/shop/home/artikeldetails/A1069397870
https://ellmauer-buch.buchkatalog.at/wilhelm-gibt-keine-ruhe-9783947911837
I Sverige:
https://www.adlibris.com/se/bok/wilhelm-gibt-keine-ruhe-9783947911837
Related products
Zahngold
A Happy Man or Der GlĂŒckliche
Les Figues Press, Los Angeles 2008
http://www.lesfigues.com
Selected short stories by Axel ThormÀhlen, bilingual edition (English/German)
The tales in this collection could hardly be more diverse where content is concerned, ranging from the Christmas story 23 December to the young love of Dyke Crest Lane No. 1. We also meet the Construction Worker who keeps interrupting our lives with his relentless noise, the ancient church servant Thomas who inhabits the cathedrals where we catch our breath, and the old woman for whom the only uplifting thing is the Water Tower which rises near her house. In the familiar Course of Things, illness, healing process, and death go hand in hand; the Happy Man knows that, too, whereas the Churchgoer is still searching for a monumental meaning in life. Weâd better make use of our Visiting Hour even if things keep breaking into little pieces, again and again.
https://www.spdbooks.org/Products/9781934254042/a-happy-man-and-other-stories.aspx
Book Reviews Blog
http://www.dalkeyarchive.com/catalog/show_comment/1594
http://skylightbooks.blogspot.com/2008/07/my-encounter-with-happy-man.html
http://www.bookslut.com/fiction/2008_11_013686.php
http://www.theshortreview.com/reviews/AxelThormahlenAHappyMan.htm
Interview with Axel ThormÀhlen
http://www.theshortreview.com/authors/AxelThormahlen.htm
JOSĂPHINE
Utdrag ur Joséphine, kap. 51 ('Kungen av Rom'):
Jag hade i hemlighet förhoppningar om att fĂ„ stanna nĂ„got lĂ€ngre i Malmaison. Men det fann sig inte Bonaparte i. Han kunde dock inte bekvĂ€ma sig till att meddela mig detta sjĂ€lv utan sĂ€nde den oerhört generade CambacĂ©rĂšs. Ărkekanslern var inte precis nĂ„gon mme de RĂ©musat, och han meddelade mig sin hĂ€rskares vilja pĂ„ ett ganska tafatt sĂ€tt. Visserligen ville kejsaren inte tvinga mig till nĂ„gonting, men med hĂ€nsyn till kejsarinnans tillstĂ„nd var det bĂ€st att jag reste till Navarra sĂ„ fort som möjligt.
-- Hon Àr rÀtt sÄ uppriven, det stackars lilla livet, avslutade CambacérÚs allvarligt. Kejsaren -- och jag ocksÄ för den delen -- skulle starkt rekommendera att ers majestÀt Äker.
Jag tyckte att Marie-Louise, som hade privilegiet att fÄ tillbringa varje dag med Bonaparte och dessutom bar pÄ hans barn, var den sista som hade nÄgon anledning att vara "uppriven". Trots det beslöt jag mig för att lyda CambacérÚs rÄd. Ingen skulle pÄstÄ att jag var ute efter att sÄra Marie-Louise.
Livet pÄ Navarra var ganska behagligt. Mme de Rémusat hade följt med den hÀr gÄngen, och till och med hon verkade ha riktigt roligt. Mme d'Arberg var dÀremot nÄgot bekymrad. Monsieur PourtalÚs hade börjat visa stort intresse för mme Gazzani, och snart var romansen ett faktum. Mlle de Castellane-Norantes försÀkran om att hon "nog skulle kunna locka tillbaka" monsieur PourtalÚs gjorde inte mme d'Arberg lugnare. Men jag var sÄ glad över att mme Gazzani lyckats glömma Bonaparte att jag omöjligt kunde dela hennes upprördhet.
SĂ„ kom den tjugonde mars 1811. Ryktet spred sig att kejsarinnan snart skulle föda. Hela dagen var det ingen vid mitt hov som kunde koncentrera sig pĂ„ biljard eller lĂ€sning. Det blev en nĂ€stan olidlig vĂ€ntan tills fram pĂ„ kvĂ€llen, dĂ„ det första kanonskottet hördes frĂ„n det intilliggande Ăvreux.
-- Gudskelov! utbrast jag. Barnet lever! Bara det nu Àr en pojke.
Ingen vÄgade sÀga nÄgot de första tjugoen skotten. Vid det tjugoandra bröt ett jubel utan like ut. Det var en pojke. Jag satt lÀnge utan att fÄ fram ett ord. Mme d'Arberg sÄg Àngsligt pÄ mig.
-- Hur Ă€r det fatt, ers majestĂ€t? Ăr ni ledsen?
-- Ledsen! ekade jag. Hur skulle jag kunna vara ledsen? Detta Àr ju vad vi alla hoppats pÄ! Vad kejsaren mÄste vara lycklig. UrsÀkta mig ett ögonblick, jag mÄste skriva till honom. Och sedan skall vi hÄlla en stor och pÄkostad bal. Det hÀr mÄste firas!
Alla tyckte att jag bar mig Àdelt och hjÀltemodigt Ät vid nyheten om tronföljarens födelse. Men jag förtjÀnade inte deras beröm. Jag var faktiskt glad. Bonaparte hade nu Àntligen sin arvtagare, och kanske Ànnu viktigare, en egen son. Inte desto mindre glömde han inte att i ett brev till mig tillÀgga, efter att ha yttrat sin faderliga stolthet:
"Jag Àr mycket nöjd med EugÚne. Han har aldrig pÄ nÄgot sÀtt varit en besvikelse för mig."
Jag uppfattade de korthuggna raderna som den absoluta höjden av ömhet och omtÀnksamhet. I flera dagar trÄkade jag ut alla som jag kunde fÄ tag pÄ med mina svÀrmiska lovsÄnger om kejsarens hÀnsynsfullhet. Vad som fick Bonaparte att framstÄ i ett om möjligt Ànnu mer förklarat ljus var att han skickade Eugéne till mig med information om vad som hade hÀnt vid förlossningen och annat skvaller frÄn hovet.
EugÚne livade upp oss allesammans. Han kom pÄ idén att starta tÀvlingar i allt möjligt, sÄsom biljard, dans och till och med fiske. Ingen av damerna var alltför ledsen om de förlorade, eftersom EugÚne brukade ge dem en kram eller kyss pÄ kinden som "tröstpris". Jag misstÀnkte att den unga söta mlle Ducrest -- ett tÀmligen nytt tillskott till mitt hov -- till och med ibland spelade dÄligt med flit vid biljardtÀvlingarna. BÄde jag och mme d'Arberg höll emellertid ett vakande öga pÄ de bÄda.
EugÚne hade sett till att de gröna "hovklÀnningarna" avskaffades. Han förklarade att han ville se "den prydliga grÀsmattan förvandlas till en blomstrande Àng". Alla de unga flickorna vid mitt hov enades om att det var mycket tjusigt sagt av EugÚne och skaffade sig genast de mest fÀrgglada klÀnningar de kunde hitta. Hovetiketten försvann sÄ gott som helt tillsammans med de gröna klÀnningarna. Mme d'Arberg var förtvivlad, men det fanns inte mycket hon kunde göra. I stÀllet försökte hon förgÀves fÄ nÄgon reda i mina finanser som -- trots att jag hade ett underhÄll pÄ tre miljoner franc om Äret -- var sÄ till den grad katastrofala att Bonaparte till och med en gÄng sÀnde sin finansminister för att lÀxa upp mig. Jag antar att mme d'Arberg drog en suck av lÀttnad dÄ jag fick tillstÄnd att ÄtervÀnda till Malmaison, dÀr hon inte behövde ta sÄ mycket ansvar för mig. Det var nog vÀl att hon inte visste vad jag föresatt mig att göra nÀr jag kom till Paris. Jag var nÀmligen fast besluten att se Bonapartes son och Frankrikes blivande kejsare -- som Bonaparte högtidligt givit titeln "kungen av Rom". (S. 444-46)
T.S. Eliot at the Turn of the Century
In 1993, a group of Eliot scholars came together in Lund to address the question of T. S. EliotŽs standing a hundred years after his death and on the threshold of a new millennium. The 1990s were years of Eliot-bashing; much was made of his alleged misogyny, racism, and anti-semitism, and even at the beginning of decade it was obvious that the poetŽs status had suffered. Bernard Bergonzi, Lois A. Cuddy, Barbara Everett, Rudolf Germer, Nancy D. Hargrove, M. Teresa Gibert-Maceda, Stephen Medcalf, A. David Moody, Kristian Smidt, and Marianne ThormÀhlen analysed different aspects of EliotŽs work and found enough strength and power in it to be cautiously optimistic about his future. Emrys Jones read a paper on a Stratford production of Murder in the Cathedral which focused attention on EliotŽs writing for the stage, and Grover Smith, who could not attend the meeting, contributed a new approach to The Cocktail Party. All these essays were published in the volume called T. S. Eliot at the Turn of the Century, including A. David Moody on Eliot and the mind of Europe, Nancy D. Hargrove on EliotŽs annus mirabilis in Paris (1910-1911), Bernard Bergonzi on Eliot and the city, Lois A. Cuddy on evolution in EliotŽs work, Rudolf Germer on Eliot and religion, M. Teresa Gibert-Maceda on women and Eliot, Marianne ThormÀhlen on the problem of the individual personality in EliotŽs poetry and plays, Stephen Medcalf on the Sweeney poems, Kristian Smidt on EliotŽs less than fair treatment of the Victorians in his criticism, and Barbara Everett on the unpleasantness of meeting Mr Eliot. The volume also contains an edited version of a panel discussion about EliotŽs standing and Eliot studies. (Lund Studies in English 86, 1984; 244 pp, ed. Marianne ThormÀhlen.)
Rethinking Modernism
Around 1979, scholars adopted the term "modernism" as a designation for the radical changes that took place in Anglo-American literature in the early twentieth century. The concept lent prestige to works and authors associated with it, encouraging the development of a vast body of criticism while blocking academic recognition of literature to which it does not readily apply. In Rethinking Modernism, published by Palgrave Macmillan in 2003 and edited by Marianne ThormÀhlen, fifteen scholars of modernism subject the concept to sceptical scrutiny as they revisit their special areas of expertise. The general question they all face is not so much "what was modernism?" -- a familiar question -- as "was/is modernism?" Their results show that although "modernism" remains a useful concept under certain conditions, for them -- as for any reader of this book -- modernism will never be quite the same again.
The book ends with a 20-page bibliography of works on modernism in two parts, compiled by the editor; the Literary Research/Recherche littéraire reviewer called it "comprehensive and invaluable". Other reviewers have praised the book as forming a "both focused and vigorous" volume (The Yearbook of English Studies) and as offering noteworthy "considerations of category breakers and the construction of categories by the reception of literary works" (The Review of English Studies).
https://www.palgrave.com/page/detail/rethinking-modernism-marianne-thormÀhlen/?sf1=barcode&st1=9781403911803
De nÀrvarande
InnehÄller Ätta strÀva, intensiva berÀttelser ur samtiden som prÀglas av en illusionslös psykologi, dÀr medkÀnsla ÀndÄ Àr utgÄngspunkten, och en ovanlig förmÄga till satir och svart humor. Om sitt författarskap skriver ThormÀhlen sjÀlv: Det stÀller mÀnniskan och möjligheterna i medelpunkten. Med varje gestalt börjar för mig en ny livserfarenhet, jag följer den och det ofta absurda försöket att fylla tillvaronskorta tidsrymd med en innebörd. För att kunna finnas till, mÄste man först beröra jorden; ett par av de gestalter jag beskriver glöder och förkolnar vid försöket. Andra finner Ätminstone hoppet om ett fotfÀste.
BestÀll via förlagets hemsida, www.ellerstroms.se




Reviews
There are no reviews yet.